Hih fick ett sms idag.. "Du vet vilken dag och datum det är idag va". Vilken skitdag. Inte för jag tror på skrock, direkt.. Men idag har jag undrat.
Först så var jag vaken i natt.. X antal gånger.. Tydligen har te fler effekter än lena i halsen. Vad sägs om vätskedrivande?? Så i äkta kärringstyle har jag varit på toa typ 7 gånger i natt. Trött som fan alltså när klockan ringde. Jag tänkte att fan jag ställer om den.. Halvvaken tryckte jag på knapparna och somnade gott om igen.. Nästa gång jag vaknade stod min klocka på 7,25. Kl 8 började jag tvätta och 8,30 var det bokat föräldramöte. Så om du gissade att jag flög upp svärandes ur sängen har du heeelt rätt. Men när jag stod i hallen så såg jag att den klockan var bara 6,45. Suck.. Men jag hann både duscha och samla tvätten. Jag hade bara ändrat själva tiden, inte alarmet.
När jag sen skulle starta datorn innan vi gick så var den död. Windows kunde inte starta så jag svor..igen.. Var tvungen att gå med Anton o tvätten så ner i källaren (långt om länge då anton bestämt sig för att ha en störig morgon, jävla unge <3) Tydligen var vi rätt högljuda (läs jag var) så när jag kom runt hörnet höll jag på att skita på mig när grannens tår där och viker sin tvätt. Hon hade antagligen tvättat igår och inte velat gå ner på kvällen/natten.. Kärring skrämde slag på mig.
Imorse var det kallt som satan ute..eller så var det bara jag som var känslig. Vi väntade o väntade.. antons lärarinna var försenad så vi fick stå till klockan kvart i nio. Lönt man stressade liksom..
Väl hemma igen så där runt 9,30 efter att ha lagt i fler maskiner tvätt/hängt upp så ligger H o sover än. Jag ber honom göra frukost. Han fattar INTE utan går upp och sätter på kaffe, tar på sig byxor, sätter sig vid bordet med en kopp och bara glor. Då står jag och diskar för fullt, lagom slamrandes. Haha jag trodde jag skulle slå på honom. Jag fick göra min egen frukost, evul...
Dator fick jag sitta med restan av förmiddagen, jag startade om typ 4 gånger. Den körde något reperations program och ja jag vet inte vad.. Min lilla tekniker Jonas tog min hysteri med ro..och till sist funkade den igen.. jag MÅSTE börja back upa lite, fy fan.. Har halva livet här i ju, alla foton, arbeten, man använder dator mer än man tror..
Jag trodde jag skulle avlida innan klockan blivit 12 idag..helt ärligt.. Febern var ingen höjdare idag, halsen suger men den börjar bli bättre. Tror dock jag hoppar teet idag, vill fan sova i natt :P H är i garaget och lämnar vår andra dator till Mats.. Får väl se om dom lyckas med något bra,.. Dagens män...^^
fredag 13 november 2009
torsdag 12 november 2009
Då var det helg gott folk..
För en liten stund sen funderade jag på en favorit i repris. Ta fram symaskinen och sy gardiner. Men sen gjorde jag mig lite te och då försvann den tanken..^^
Imorse mådde jag skit rent ut sagt när jag vaknade. Feber, ont i halsen och fan i ena örat. Det har gått över i örat, o lite i halsen. 3 liter te kan ha den effekten..hihi. Jag tror jag är smått hög på alvedon med. Har provat 3 av 4 teer som jag fick av Camilla. Dom är så goda =) Glöggte, två olika chaite och lyckliga stunder. ( av någon anledning har jag inte provat lyckliga stunder än, Makes one wonder)
Jag fick ändå pluggat en del idag. selektivt..bara global utveckling, fattiga och rika. Snart klar..^^
Jag fick en..ja..blomma..av Madde..ihih Jag är fascinerad..den är lite ovanligt..iaf för mig
Den har långa tentakler...^^
Hittade ett annat lite udda foto.... H gör något..leker daggmask, provar sin Shakira stil..något..
I hennes nya video (min favoritlåt just nu) She wolf så ligger hon o lyfter på höfterna.. Haha fråga mig inte varför han gjorde det.. Kanske trodde jag skulle bli ja sugen eller nåt? :P
Undrar hur fan han orkar..idag åkte han direkt från jobb till garaget och kom hem nuu( precis i denna stund 21,02) Han måste ha jävligt skoj där ute haha..Bara soffan/sängen som fattas.
Jag har haft världens projekt med att söka in till nästa termin. Jag fick Desi till att kolla, jag sökte överallt. Till sist idag gav jag upp. Jag fick ringa till syv o kolla. Då visar det sig att dom tagit bort ansökningarna. Puckon.. ska kolla imorgon igen annars får jag åka dit o lämna i handen, drygt. projekt, projekt.
Hmmmm.......?
Har färgat håret igår.. Inget mer svart.. Nu är det rött som gäller. Ett tag iaf..^^ Ombytlig är jag, indeed. Men det kommer ju ta ett tag innan man ser någon större skillnad.
Imorgon ska jag tvätta kl 8 och vara på föräldramöte kl 8,30. Bra tajming...^^ Efter det ska jag försöka dra med mig H på stan en runda. (Försöka går ju hihi) Och om jag är bättre vill säga. (han kommer dock antagligen sova sig igenom både tvätten, mötet och halva förmiddagen.men men)
Nu sk ajag gå och göra något..knapra en alvedon kanske..tror effekten börjar dala...
Imorse mådde jag skit rent ut sagt när jag vaknade. Feber, ont i halsen och fan i ena örat. Det har gått över i örat, o lite i halsen. 3 liter te kan ha den effekten..hihi. Jag tror jag är smått hög på alvedon med. Har provat 3 av 4 teer som jag fick av Camilla. Dom är så goda =) Glöggte, två olika chaite och lyckliga stunder. ( av någon anledning har jag inte provat lyckliga stunder än, Makes one wonder)
Jag fick ändå pluggat en del idag. selektivt..bara global utveckling, fattiga och rika. Snart klar..^^
Jag fick en..ja..blomma..av Madde..ihih Jag är fascinerad..den är lite ovanligt..iaf för mig
Den har långa tentakler...^^
Hittade ett annat lite udda foto.... H gör något..leker daggmask, provar sin Shakira stil..något..
I hennes nya video (min favoritlåt just nu) She wolf så ligger hon o lyfter på höfterna.. Haha fråga mig inte varför han gjorde det.. Kanske trodde jag skulle bli ja sugen eller nåt? :P
Undrar hur fan han orkar..idag åkte han direkt från jobb till garaget och kom hem nuu( precis i denna stund 21,02) Han måste ha jävligt skoj där ute haha..Bara soffan/sängen som fattas.
Jag har haft världens projekt med att söka in till nästa termin. Jag fick Desi till att kolla, jag sökte överallt. Till sist idag gav jag upp. Jag fick ringa till syv o kolla. Då visar det sig att dom tagit bort ansökningarna. Puckon.. ska kolla imorgon igen annars får jag åka dit o lämna i handen, drygt. projekt, projekt.
Hmmmm.......?
Har färgat håret igår.. Inget mer svart.. Nu är det rött som gäller. Ett tag iaf..^^ Ombytlig är jag, indeed. Men det kommer ju ta ett tag innan man ser någon större skillnad.
Imorgon ska jag tvätta kl 8 och vara på föräldramöte kl 8,30. Bra tajming...^^ Efter det ska jag försöka dra med mig H på stan en runda. (Försöka går ju hihi) Och om jag är bättre vill säga. (han kommer dock antagligen sova sig igenom både tvätten, mötet och halva förmiddagen.men men)
Nu sk ajag gå och göra något..knapra en alvedon kanske..tror effekten börjar dala...
onsdag 11 november 2009
Global utveckling - Skolarbete
Millenniemålen
År 2000 bestämde man om 8 stycken mål på FN:s Millennietoppmöte. 189 länders ledare var samlade och gick gemensamt samman för en plan, Millenniedeklarationen. Som bl.a går ut på att halvera världens fattigdom, kämpa mot hunger och mot de dåliga levnadsvillkoren som finns på många håll i världen. Målen är satta till år 2015 och resurserna att klara dem finns.
Målen är:
1.Utrota extrem fattigdom och hunger.
2.Grundskoleutbildning för alla barn.
3.Främja jämställdhet och öka kvinnors makt.
4.Minska barnadödligheten.
5.Förbättra mödrahälsan.
6.Stoppa spridningen av HIV/AIDS och andra sjukdomar.
7.Säkra en hållbar utveckling.
8.Utveckla ett globalt partnerskap för utveckling.
Millenniemål nr 4:
Att minska barnadödligheten med 2/3 tills år 2015. Ska man se det i procent är det samma som en minskning med genomsnitt 4,3 % per år
Idag är det genomsnitt i världen 50 barn/1000 födda som dör innan dem fyllt 1 år. Den genomsnittliga inkomsten per person och år ligger på runt 10 000 amerikanska dollar baserat på köpkraften i vart land. Jämför man detta med Sverige så blir siffrorna 3/1000 barn och vi har en genomsnittsinkomst på 33 000 amerikanska dollar.
Inkomsten och barnadödligheten går lite hand i hand, men inte helt. Även andra faktorer spelar in så som sociala förhållanden och utbildningsmöjligheter. Barn till grundskoleutbildade mammor har dubbel så stor chans att överleva. Man kan se två olika länder med samma inkomst ha stor skillnad i barnadödlighet, ex Angola och Sri Lanka där Angola har 154/1000 barn som dör och Sri Lanka 11/1000.
Om man ser till världsområden ser det ut så här idag:
Afrika i topp med högst barnadödlighet och lägst inkomst.
Södra Asien har lite lägre barnadödlighet och tjänar lite mer pengar
Arabländerna, Östra Asien, Latinamerika och Kina.
Östeuropa
Västeuropa, USA och Japan med lägst barnadödlighet och högst inkomst.
Man kan göra en jämförelse med Sverige och hur siffrorna i världen ser ut idag :
I början på 1800-talet var Sveriges siffror som Liberias är idag, alltså hög barnadödlighet och en låg inkomst. Det som många barn dog av var smittkoppor som man tog fram ett vaccin mot och detta fick ner barnadödligheten något, idag finns t ex aids.
Vid mitten av 1800-talet hade våra siffror minskat till samma som Angola har idag. Ekonomin gick upp och ner, det var svält på vissa håll och siffrorna var ganska jämna genom hela 1800-talet.
Vid sekelskiftet låg Sverige ungefär som Moçambique gör idag vilket var en liten förbättring och ca 1930 har Sverige samma siffra som Senegal har idag. Den resa som Sverige gjorde på lite drygt 120 år ryms idag i Afrika vilket betyder att det är stor skillnad på hur långt olika delar av Afrika har kommit.
Under 1900-talet ligger vi på siffror som idag hittas hos bl.a Kina,Brasilien och Egypten. Dessa ligger lite mitt mellan, här tjänas lite mer pengar och lite färre barn död . Här införde vi först sexualundervisning och spred information om sexuellt överförbara sjukdomar, vi införde lite senare på 1900-talet mödravårdscentraler och barnavårdscentraler som bl.a vaccinerade alla nyfödda barn. Idag på 2000-talet ligger vi på samma nivå som bl.a Singapore, Japan och Israel. Vi tjänar mycket mer än de flesta i världen gör och vi har väsentligt mycket lägre barnadödlighet än resten av världen.
Om man tittar på områdesindelningen ovan skulle man kunna säga att de flesta länder i Afrika, speciellt söder om Sahara, har det som vi hade det på 1800-talet. Asien, Arabländerna och Latinamerika tillsammans med Östeuropa har det som vi hade det under 1900-talet. Bara ett fåtal länder som USA, japan och Västeuropa har kommit med in till 2000-talet där den främsta faktorn att få ner barnadödligheten har varit neonatalvården.
Stora skillnader finns inom länder med. Exempelvis Kina har en stor skillnad på hur hög barnadödligheten är inom landet. Shanghai som provins har en mycket låg siffra och skulle klassas som en 2000-tals provins medan vissa fattiga landsbygdsprovinser har siffror som går att jämföra med 1800-talets Sverige. De största antalet länder ligger idag på 1900-tals nivå, ca 3 miljarder människor medan ca 1 miljard har kommit in i 2000-talet.
Vad ska man då göra åt detta?
Kunskap är det främsta. Utbilda människor, framför allt då kvinnor. Man vet att barn till utbildade kvinnor har större chans att leva. Börja vaccinera barn i utsatta områden, vi har idag vaccin mot det mest vanliga sjukdomarna som t.ex mässling. Vi har även medicin mot diarré, lunginflammation och malaria, det handlar bara om att få dessa tillgängliga där dem behövs. Myggnät är ett bra sätt att förhindra spridning av malaria som samtidigt är relativt billigt, kan man även få länderna att satsa pengar på förebyggande insatser som detta vinner man på det. Skulle man t ex dela ut myggnät till alla som behöver det skulle detta rädda nästan 1 miljon barn vart år,skulle man införa en modell av mödra/barnavård skulle detta kunna rädda nästan 2 miljoner barn vart år.
Hur ser det ut idag?
Många länder är på god väg, dem har minskat sin barnadödlighet och kommer antagligen nå utsatt mål, andra länder ligger fortfarande kvar på nästan samma läge som dom gjorde för snart 20 år sedan. Dessa är oftast dem med minst inkomst och det är här man ska satsa mest resurser.
Att se kvinnor som en resurs
Världens allra fattigaste finns idag till stor del i området söder om Sahara. Här finns den högsta siffran av barnadödlighet, här hittar vi länderna med lägst inkomst och med flest antal HIV smittade. Det är också här man ser den minsta delen av förändring till det bättre.
Kvinnor är idag en väldigt utsatt grupp när det kommer till fattigdom, dem utgör ca 70%. Oftast är dom hårt bundna till sina män, både genom äktenskap och ekonomiskt. Hade jämställdheten mellan män och kvinnor ökar hade man kunnat minska fattigdomen.
Många biståndsorganisationer jobbar idag med att ge kvinnor kunskap, kan man sprida kunskap och få en mer rättvis fördelning i samhället så kan man minska fattigdomen. Kvinnor som kan äga mark kan också odla den och då få en inkomst och på så vis kan även handeln komma igång. Många av dessa områden har varit och är krigsdrabbade vilket resulterar i många ensamstående kvinnor utan försörjning. Arvsrätten är sällan något som respekteras så mark går inte i arv alla gånger.
Kan kvinnor också få kunskap om hur man tar hand om HIV sjuka, gravida och spädbarn kan man få ner bl.a barnadödligheten och förhindra att mammor dör ifrån sina barn. Idag finns en stor mängd föräldralösa barn i Afrika. Man kan också förhindra en spridning av HIV genom att berätta om sjukdomen. Idag bär kvinnorna den största bördan när det gäller HIV. Dem blir smittade av sina män som lämnar dem när det kommer fram att dem blivit smittade och mannen går ut och smittar flera.
Källor:
Millenniemålen online:
http://www.millenniemalen.nu
Gapminder :
Hans Rosling, Professor Internationell hälsa, Karolinska institutet
http://www.gapminder.org/videos/gapcasts/gapcast-11-reducing-child-mortality/
http://www.gapminder.org/videos/svenska-lakaresallskapets-200-arsresa/
Kvinnor:
http://www.utangranser.se/
År 2000 bestämde man om 8 stycken mål på FN:s Millennietoppmöte. 189 länders ledare var samlade och gick gemensamt samman för en plan, Millenniedeklarationen. Som bl.a går ut på att halvera världens fattigdom, kämpa mot hunger och mot de dåliga levnadsvillkoren som finns på många håll i världen. Målen är satta till år 2015 och resurserna att klara dem finns.
Målen är:
1.Utrota extrem fattigdom och hunger.
2.Grundskoleutbildning för alla barn.
3.Främja jämställdhet och öka kvinnors makt.
4.Minska barnadödligheten.
5.Förbättra mödrahälsan.
6.Stoppa spridningen av HIV/AIDS och andra sjukdomar.
7.Säkra en hållbar utveckling.
8.Utveckla ett globalt partnerskap för utveckling.
Millenniemål nr 4:
Att minska barnadödligheten med 2/3 tills år 2015. Ska man se det i procent är det samma som en minskning med genomsnitt 4,3 % per år
Idag är det genomsnitt i världen 50 barn/1000 födda som dör innan dem fyllt 1 år. Den genomsnittliga inkomsten per person och år ligger på runt 10 000 amerikanska dollar baserat på köpkraften i vart land. Jämför man detta med Sverige så blir siffrorna 3/1000 barn och vi har en genomsnittsinkomst på 33 000 amerikanska dollar.
Inkomsten och barnadödligheten går lite hand i hand, men inte helt. Även andra faktorer spelar in så som sociala förhållanden och utbildningsmöjligheter. Barn till grundskoleutbildade mammor har dubbel så stor chans att överleva. Man kan se två olika länder med samma inkomst ha stor skillnad i barnadödlighet, ex Angola och Sri Lanka där Angola har 154/1000 barn som dör och Sri Lanka 11/1000.
Om man ser till världsområden ser det ut så här idag:
Afrika i topp med högst barnadödlighet och lägst inkomst.
Södra Asien har lite lägre barnadödlighet och tjänar lite mer pengar
Arabländerna, Östra Asien, Latinamerika och Kina.
Östeuropa
Västeuropa, USA och Japan med lägst barnadödlighet och högst inkomst.
Man kan göra en jämförelse med Sverige och hur siffrorna i världen ser ut idag :
I början på 1800-talet var Sveriges siffror som Liberias är idag, alltså hög barnadödlighet och en låg inkomst. Det som många barn dog av var smittkoppor som man tog fram ett vaccin mot och detta fick ner barnadödligheten något, idag finns t ex aids.
Vid mitten av 1800-talet hade våra siffror minskat till samma som Angola har idag. Ekonomin gick upp och ner, det var svält på vissa håll och siffrorna var ganska jämna genom hela 1800-talet.
Vid sekelskiftet låg Sverige ungefär som Moçambique gör idag vilket var en liten förbättring och ca 1930 har Sverige samma siffra som Senegal har idag. Den resa som Sverige gjorde på lite drygt 120 år ryms idag i Afrika vilket betyder att det är stor skillnad på hur långt olika delar av Afrika har kommit.
Under 1900-talet ligger vi på siffror som idag hittas hos bl.a Kina,Brasilien och Egypten. Dessa ligger lite mitt mellan, här tjänas lite mer pengar och lite färre barn död . Här införde vi först sexualundervisning och spred information om sexuellt överförbara sjukdomar, vi införde lite senare på 1900-talet mödravårdscentraler och barnavårdscentraler som bl.a vaccinerade alla nyfödda barn. Idag på 2000-talet ligger vi på samma nivå som bl.a Singapore, Japan och Israel. Vi tjänar mycket mer än de flesta i världen gör och vi har väsentligt mycket lägre barnadödlighet än resten av världen.
Om man tittar på områdesindelningen ovan skulle man kunna säga att de flesta länder i Afrika, speciellt söder om Sahara, har det som vi hade det på 1800-talet. Asien, Arabländerna och Latinamerika tillsammans med Östeuropa har det som vi hade det under 1900-talet. Bara ett fåtal länder som USA, japan och Västeuropa har kommit med in till 2000-talet där den främsta faktorn att få ner barnadödligheten har varit neonatalvården.
Stora skillnader finns inom länder med. Exempelvis Kina har en stor skillnad på hur hög barnadödligheten är inom landet. Shanghai som provins har en mycket låg siffra och skulle klassas som en 2000-tals provins medan vissa fattiga landsbygdsprovinser har siffror som går att jämföra med 1800-talets Sverige. De största antalet länder ligger idag på 1900-tals nivå, ca 3 miljarder människor medan ca 1 miljard har kommit in i 2000-talet.
Vad ska man då göra åt detta?
Kunskap är det främsta. Utbilda människor, framför allt då kvinnor. Man vet att barn till utbildade kvinnor har större chans att leva. Börja vaccinera barn i utsatta områden, vi har idag vaccin mot det mest vanliga sjukdomarna som t.ex mässling. Vi har även medicin mot diarré, lunginflammation och malaria, det handlar bara om att få dessa tillgängliga där dem behövs. Myggnät är ett bra sätt att förhindra spridning av malaria som samtidigt är relativt billigt, kan man även få länderna att satsa pengar på förebyggande insatser som detta vinner man på det. Skulle man t ex dela ut myggnät till alla som behöver det skulle detta rädda nästan 1 miljon barn vart år,skulle man införa en modell av mödra/barnavård skulle detta kunna rädda nästan 2 miljoner barn vart år.
Hur ser det ut idag?
Många länder är på god väg, dem har minskat sin barnadödlighet och kommer antagligen nå utsatt mål, andra länder ligger fortfarande kvar på nästan samma läge som dom gjorde för snart 20 år sedan. Dessa är oftast dem med minst inkomst och det är här man ska satsa mest resurser.
Att se kvinnor som en resurs
Världens allra fattigaste finns idag till stor del i området söder om Sahara. Här finns den högsta siffran av barnadödlighet, här hittar vi länderna med lägst inkomst och med flest antal HIV smittade. Det är också här man ser den minsta delen av förändring till det bättre.
Kvinnor är idag en väldigt utsatt grupp när det kommer till fattigdom, dem utgör ca 70%. Oftast är dom hårt bundna till sina män, både genom äktenskap och ekonomiskt. Hade jämställdheten mellan män och kvinnor ökar hade man kunnat minska fattigdomen.
Många biståndsorganisationer jobbar idag med att ge kvinnor kunskap, kan man sprida kunskap och få en mer rättvis fördelning i samhället så kan man minska fattigdomen. Kvinnor som kan äga mark kan också odla den och då få en inkomst och på så vis kan även handeln komma igång. Många av dessa områden har varit och är krigsdrabbade vilket resulterar i många ensamstående kvinnor utan försörjning. Arvsrätten är sällan något som respekteras så mark går inte i arv alla gånger.
Kan kvinnor också få kunskap om hur man tar hand om HIV sjuka, gravida och spädbarn kan man få ner bl.a barnadödligheten och förhindra att mammor dör ifrån sina barn. Idag finns en stor mängd föräldralösa barn i Afrika. Man kan också förhindra en spridning av HIV genom att berätta om sjukdomen. Idag bär kvinnorna den största bördan när det gäller HIV. Dem blir smittade av sina män som lämnar dem när det kommer fram att dem blivit smittade och mannen går ut och smittar flera.
Källor:
Millenniemålen online:
http://www.millenniemalen.nu
Gapminder :
Hans Rosling, Professor Internationell hälsa, Karolinska institutet
http://www.gapminder.org/videos/gapcasts/gapcast-11-reducing-child-mortality/
http://www.gapminder.org/videos/svenska-lakaresallskapets-200-arsresa/
Kvinnor:
http://www.utangranser.se/
Palestina/Israel- Skolarbete
Christina Jolsäter, ReB/Mänk
ht-09
Israel/Palestina
I början på året var läget i Gaza värre än på länge. Den israeliska markoffensiven försvårade arbetet för det humanitära hjälpinsatserna inne i Gaza, som var på bristningsgränsen. De instängda invånarna i Gaza vågade inte söka hjälp på sjukhus, medicin och nödvändiga saker som mat och bränsle kom inte alltid fram och stoppades av Israelisk militär som kallade Gaza för stängt militärt område.
Massor med människor dödades, Läkare utan gränser uppgav en siffra om minst 600 döda och närmare 3000 skadade på 11 dagar, även hjälparbetare och hälsoarbetare dödades då sjukhus och andra hjälpinstanser som ambulanser och mobila sjukhus bombats. Även andra civila mål utgetts ha utsatts för bombningar så som moskéer och polisstationer. Av de döda är en handfull israeler, resten palestinier och andra som befunnit sig inne i Gaza.
I Gaza bor omkring 1,5 miljoner palestinier och hälften beräknas vara barn. Det var och är än idag dessa oskyldiga barn som faller offer för våldet. Den trygghet som barn behöver finns inte i ett samhälle där allt kollapsat och där det mest grundläggande behoven inte går att tillfredsställa. Israelerna har spärrat av Gaza i delar så man inte kan röra sig fritt ens inom Gaza. Detta bidrar till att försvåra arbetet för det hjälporganisationerna som agerar inne i Gaza. Dessa jobbar inte bara rent medicinskt utan det finns även de som hjälper till med t.ex att plocka oliver på odlingar som är avskärmade från de som odlar dem.
Men även i Israel är man bekymrad av denna utveckling i relationen mellan Palestina och Israel. Det finns organisationer som är emot Israels agerande och jobbar för att hjälpa palestinierna och stärka deras roll i det israeliska samhället.
Gush Shalom
(Fredsblocket, snabbt översatt från hebreiska då jag inte hittade deras svenska namn)
Det är en politiskt oberoende fredsorganisation i Israel. De påstår sig att i flera år haft den ledande rollen när det gäller att fastställa en moralisk och politisk agenda för freden i Israel. De beskrivs ibland som radikala eller militanta och är kända för att inte rubba på sina åsikter i kristider.
Främst eftersträvar de fred inom Israel/Palestina och ett slut på ockupationen av Palestina. Man vill även att palestinierna ska få bilda en egen stat med hjälp av den sk gröna linjen som gräns mellan de båda staterna och en gemensam huvudstad i form av Jerusalem. Man vill att flyktingar ska kunna återvända till Palestina och även till Israel. Man strävar även efter en övergripande fred mellan Israel och kringliggande arabländer.
Gush grundades 1993 då det inte fanns andra fredsorganisationer som ville gå emot det då nya Arbetarpartiets, ledda av Yitzhak Rabin, förtryckande politik. Hans beslut om att utvisa 415 islamiska aktivister 1992 startade en spontan rörelse i Israel som växte till Gush Shalom.
Gush är uppbyggt med ett hundratal aktivister som utgör själva kärnan i organisationen. Dessa jobbar mer eller mindre heltid med deras frågor och får ingen lön eller betalning för sitt arbete. Ingen i Gush får någon betalning utan allt arbete är frivilligt så även aktiviteter som demonstrationer m.m. Utanför kärnan finns en grupp om ca 600 aktivister som deltar mindre aktivt än kärnan men som utför demonstrationer och namnunderskrifter. Sen finns det tusentals ”medlemmar” som stöder Gush genom donationer, genom att sprida deras åsikter i samhället eller som bara allmänt identifierar sig med dem.
De tar inte emot några finansiella stöd från Israeliska eller internationella organisationer, dock har det förekommit donationer i mindre storlek från andra fredsgrupper runt om i Europa. Detta för de inte vill bli bundna till en viss politik eller åsiktsställning.
De jobbar på många håll samtidigt och täcker en stor radie av problem under längre tid. Jag skulle vilja likna dem vid Greenpeace då det ofta tar till fysiska metoder för att få sin röst hörd. Exempel på detta är att man målade den ”Gröna linjen” på marken 1998 för att påminna om den gräns som sattes upp mellan Palestina och Israel 1967, ”Stoppa bulldoserna” var en månadslång kampanj där man ville stoppa bosättarna i Jerusalem och Betlehem 1997. Anda saker de gör är att hjälpa till att bygga upp hus som fördärvats av ockupationen, fyller igen diken som grävts för att skilja av olika palestinska områden och skördar oliver som de palestinska ägarna inte har tillgång till och dom utför otaliga demonstrationer för palestiniernas rättigheter. Varje vecka kan man läsa en politisk insändare i online tidningen Haaretz vilken är känd för att kunna påverka veckans fredsarbete även inom andra grupper utöver Gush.
Shalom Achshav
(Fred nu)
Detta är den äldsta fredsorganisationen i Israel och är som Gush politiskt oberoende. Den tog sin början vid de Egyptiska/Israeliska fredssamtalen 1978 då en grupp av officerare och soldater i den israeliska armén skrev ett öppet brev till den israeliska premiärministern med en vädjan om att chansen till fred inte skulle förpassas. Tiotusentals israeler supportade brevet och rörelsen växte.
Grundprincipen var väldigt enkel : Att israeler skulle få leva trygga inom den israeliska gränsen, och dess grannar likaså. Och att palestinierna hade rätt till självstyre. Och precis som Gush ser man lösningen i att dela vid den gröna linjen och därmed bilda två stater.
De organiserade den största demonstrationen någonsin i Israel där över 400 000 människor demonstrerade för en kommitté att granska massakern i Sabra och Chantilla, med gott reslutat. De jobbar på samma sätt som Gush genom att aktivt delta på olika platser och demonstrationer. Just nu arbetar de främst med bosättningen, de övervakar och protesterar allt som innefattas av bosättningen som landsbitar, ekonomin kring de och evakueringen av de boende i Västbanken. De har samma mål som Gush och har ett nära samarbete med palestinska fredsorganisationer. Deras största gemensamma aktivitet var ”Hands around Jerusalem” 1989 då 15 000 palestinier och 15 000 israeler deltog och krävde fred. Idag finns även Israeliska-Palestinska Fredskoalitionen som bildades i början av al-Aqsa Intifada. ( 2000 utropade Yassir Arafat 7 år av intifada efter fredssamtal i Camp David och Ariel Sharons besök på Tempelberget i Jerusalem)
RHR Rabbis for Human Rights
(Rabbiner för mänskliga rättigheter)
Detta är en lite annorlunda grupp, bestående av över ett hundratal israeliska rabbiner eller blivande rabbiner som står för att alla har rätt att behandlas mänskligt. Deras jobb grundar de på det sionistiska idealet och använder judendomen och torah för att få igenom sitt budskap, politiskt sett är de oberoende. De jobbar med donationer men huruvida de får statliga bidrag är jag osäker på. De jobbar för fattigdom, rättigheterna för de minoritetsgrupper som idag lever i Israel och främst palestiniernas. Men även andra andra inriktningar som trafficking och rättigheterna som den utländska arbetskraften som finns i Israel idag har. RHR har stöd i de olika grenarna inom judendomen så som ortodox, liberal och konservativ och de har stort samarbete med andra hjälporganisationer i och utanför Israel. De har mottaget olika utmärkelser för sitt arbete, bl.a Niwanos fredspris 2006. Det är en Japansk fond som delar ut vad som kallas ”religionernas nobelpris”. De ville betona deras arbete och speciellt då själva grunden bakom det, att rabbinerna bygger sitt arbete på en text ur torah, ”Du skall vårda främlingen som bor bland de dina”. Det är denna som binder samman de olika judiska grenarna och gör att det kan stå tillsammans när det kommer till de mänskliga rättigheterna. De använder sin religion för att få stånd en fred vilket är ovanligt. De tar fasta på den judiska traditionen om ansvar och särställning och arbetar utifrån denna med omtanke och omsorg för de utsatta. I övrigt skiljer sig inte deras arbete från de andra hjälporganisationerna. Även dessa hjälper till med olivplockning, övervakar bosättningarna, erbjuder juridisk hjälp och bevakar de israeliska check-points.
Det som alla dessa organisationer verkar ha gemensamt är en tro på en lösning genom att bilda två stater, Israel och Palestina, sida vid sida och en vilja att lösa ett enormt problem. Det talas om den gröna linjen, en gräns som sattes upp 1967, de talas om rättigheter för alla och alla vill ha fred. Ändå händer det inget. För mig känns det som att man än idag, snart 100 år senare, lever på en ursäkt som inte håller längre. Förintelsen är inget man ska glömma eller nedvärdera men någon gång får man gå vidare. Man ska inte glömma det som araberna kallar Yawn in-nakba, Katastrofdagen. 1948, dagen efter Israels deklarerande av sin stat, påbörjas det som ska leda till att över 700 000 palestinier blir flyktingar i sitt eget land. Än idag lever dessa människor som flyktingar men de beräknas idag uppgå till flera miljoner människor. Att israelerna försvarar sitt land är det inget fel med, men proportionerna i hur man gör det är helt fel. Som alltid i krig är det de oskyldiga som blir lidande, alla dessa barn som växer upp i dessa förhållande lär sig inget annat än att hata och konflikten lever vidare, man håller liv i ”vi och dom” tanken. Jag tycker man borde lyssna mer på rabbinerna som säger att vi ska ta hand om varandra istället.
ht-09
Israel/Palestina
I början på året var läget i Gaza värre än på länge. Den israeliska markoffensiven försvårade arbetet för det humanitära hjälpinsatserna inne i Gaza, som var på bristningsgränsen. De instängda invånarna i Gaza vågade inte söka hjälp på sjukhus, medicin och nödvändiga saker som mat och bränsle kom inte alltid fram och stoppades av Israelisk militär som kallade Gaza för stängt militärt område.
Massor med människor dödades, Läkare utan gränser uppgav en siffra om minst 600 döda och närmare 3000 skadade på 11 dagar, även hjälparbetare och hälsoarbetare dödades då sjukhus och andra hjälpinstanser som ambulanser och mobila sjukhus bombats. Även andra civila mål utgetts ha utsatts för bombningar så som moskéer och polisstationer. Av de döda är en handfull israeler, resten palestinier och andra som befunnit sig inne i Gaza.
I Gaza bor omkring 1,5 miljoner palestinier och hälften beräknas vara barn. Det var och är än idag dessa oskyldiga barn som faller offer för våldet. Den trygghet som barn behöver finns inte i ett samhälle där allt kollapsat och där det mest grundläggande behoven inte går att tillfredsställa. Israelerna har spärrat av Gaza i delar så man inte kan röra sig fritt ens inom Gaza. Detta bidrar till att försvåra arbetet för det hjälporganisationerna som agerar inne i Gaza. Dessa jobbar inte bara rent medicinskt utan det finns även de som hjälper till med t.ex att plocka oliver på odlingar som är avskärmade från de som odlar dem.
Men även i Israel är man bekymrad av denna utveckling i relationen mellan Palestina och Israel. Det finns organisationer som är emot Israels agerande och jobbar för att hjälpa palestinierna och stärka deras roll i det israeliska samhället.
Gush Shalom
(Fredsblocket, snabbt översatt från hebreiska då jag inte hittade deras svenska namn)
Det är en politiskt oberoende fredsorganisation i Israel. De påstår sig att i flera år haft den ledande rollen när det gäller att fastställa en moralisk och politisk agenda för freden i Israel. De beskrivs ibland som radikala eller militanta och är kända för att inte rubba på sina åsikter i kristider.
Främst eftersträvar de fred inom Israel/Palestina och ett slut på ockupationen av Palestina. Man vill även att palestinierna ska få bilda en egen stat med hjälp av den sk gröna linjen som gräns mellan de båda staterna och en gemensam huvudstad i form av Jerusalem. Man vill att flyktingar ska kunna återvända till Palestina och även till Israel. Man strävar även efter en övergripande fred mellan Israel och kringliggande arabländer.
Gush grundades 1993 då det inte fanns andra fredsorganisationer som ville gå emot det då nya Arbetarpartiets, ledda av Yitzhak Rabin, förtryckande politik. Hans beslut om att utvisa 415 islamiska aktivister 1992 startade en spontan rörelse i Israel som växte till Gush Shalom.
Gush är uppbyggt med ett hundratal aktivister som utgör själva kärnan i organisationen. Dessa jobbar mer eller mindre heltid med deras frågor och får ingen lön eller betalning för sitt arbete. Ingen i Gush får någon betalning utan allt arbete är frivilligt så även aktiviteter som demonstrationer m.m. Utanför kärnan finns en grupp om ca 600 aktivister som deltar mindre aktivt än kärnan men som utför demonstrationer och namnunderskrifter. Sen finns det tusentals ”medlemmar” som stöder Gush genom donationer, genom att sprida deras åsikter i samhället eller som bara allmänt identifierar sig med dem.
De tar inte emot några finansiella stöd från Israeliska eller internationella organisationer, dock har det förekommit donationer i mindre storlek från andra fredsgrupper runt om i Europa. Detta för de inte vill bli bundna till en viss politik eller åsiktsställning.
De jobbar på många håll samtidigt och täcker en stor radie av problem under längre tid. Jag skulle vilja likna dem vid Greenpeace då det ofta tar till fysiska metoder för att få sin röst hörd. Exempel på detta är att man målade den ”Gröna linjen” på marken 1998 för att påminna om den gräns som sattes upp mellan Palestina och Israel 1967, ”Stoppa bulldoserna” var en månadslång kampanj där man ville stoppa bosättarna i Jerusalem och Betlehem 1997. Anda saker de gör är att hjälpa till att bygga upp hus som fördärvats av ockupationen, fyller igen diken som grävts för att skilja av olika palestinska områden och skördar oliver som de palestinska ägarna inte har tillgång till och dom utför otaliga demonstrationer för palestiniernas rättigheter. Varje vecka kan man läsa en politisk insändare i online tidningen Haaretz vilken är känd för att kunna påverka veckans fredsarbete även inom andra grupper utöver Gush.
Shalom Achshav
(Fred nu)
Detta är den äldsta fredsorganisationen i Israel och är som Gush politiskt oberoende. Den tog sin början vid de Egyptiska/Israeliska fredssamtalen 1978 då en grupp av officerare och soldater i den israeliska armén skrev ett öppet brev till den israeliska premiärministern med en vädjan om att chansen till fred inte skulle förpassas. Tiotusentals israeler supportade brevet och rörelsen växte.
Grundprincipen var väldigt enkel : Att israeler skulle få leva trygga inom den israeliska gränsen, och dess grannar likaså. Och att palestinierna hade rätt till självstyre. Och precis som Gush ser man lösningen i att dela vid den gröna linjen och därmed bilda två stater.
De organiserade den största demonstrationen någonsin i Israel där över 400 000 människor demonstrerade för en kommitté att granska massakern i Sabra och Chantilla, med gott reslutat. De jobbar på samma sätt som Gush genom att aktivt delta på olika platser och demonstrationer. Just nu arbetar de främst med bosättningen, de övervakar och protesterar allt som innefattas av bosättningen som landsbitar, ekonomin kring de och evakueringen av de boende i Västbanken. De har samma mål som Gush och har ett nära samarbete med palestinska fredsorganisationer. Deras största gemensamma aktivitet var ”Hands around Jerusalem” 1989 då 15 000 palestinier och 15 000 israeler deltog och krävde fred. Idag finns även Israeliska-Palestinska Fredskoalitionen som bildades i början av al-Aqsa Intifada. ( 2000 utropade Yassir Arafat 7 år av intifada efter fredssamtal i Camp David och Ariel Sharons besök på Tempelberget i Jerusalem)
RHR Rabbis for Human Rights
(Rabbiner för mänskliga rättigheter)
Detta är en lite annorlunda grupp, bestående av över ett hundratal israeliska rabbiner eller blivande rabbiner som står för att alla har rätt att behandlas mänskligt. Deras jobb grundar de på det sionistiska idealet och använder judendomen och torah för att få igenom sitt budskap, politiskt sett är de oberoende. De jobbar med donationer men huruvida de får statliga bidrag är jag osäker på. De jobbar för fattigdom, rättigheterna för de minoritetsgrupper som idag lever i Israel och främst palestiniernas. Men även andra andra inriktningar som trafficking och rättigheterna som den utländska arbetskraften som finns i Israel idag har. RHR har stöd i de olika grenarna inom judendomen så som ortodox, liberal och konservativ och de har stort samarbete med andra hjälporganisationer i och utanför Israel. De har mottaget olika utmärkelser för sitt arbete, bl.a Niwanos fredspris 2006. Det är en Japansk fond som delar ut vad som kallas ”religionernas nobelpris”. De ville betona deras arbete och speciellt då själva grunden bakom det, att rabbinerna bygger sitt arbete på en text ur torah, ”Du skall vårda främlingen som bor bland de dina”. Det är denna som binder samman de olika judiska grenarna och gör att det kan stå tillsammans när det kommer till de mänskliga rättigheterna. De använder sin religion för att få stånd en fred vilket är ovanligt. De tar fasta på den judiska traditionen om ansvar och särställning och arbetar utifrån denna med omtanke och omsorg för de utsatta. I övrigt skiljer sig inte deras arbete från de andra hjälporganisationerna. Även dessa hjälper till med olivplockning, övervakar bosättningarna, erbjuder juridisk hjälp och bevakar de israeliska check-points.
Det som alla dessa organisationer verkar ha gemensamt är en tro på en lösning genom att bilda två stater, Israel och Palestina, sida vid sida och en vilja att lösa ett enormt problem. Det talas om den gröna linjen, en gräns som sattes upp 1967, de talas om rättigheter för alla och alla vill ha fred. Ändå händer det inget. För mig känns det som att man än idag, snart 100 år senare, lever på en ursäkt som inte håller längre. Förintelsen är inget man ska glömma eller nedvärdera men någon gång får man gå vidare. Man ska inte glömma det som araberna kallar Yawn in-nakba, Katastrofdagen. 1948, dagen efter Israels deklarerande av sin stat, påbörjas det som ska leda till att över 700 000 palestinier blir flyktingar i sitt eget land. Än idag lever dessa människor som flyktingar men de beräknas idag uppgå till flera miljoner människor. Att israelerna försvarar sitt land är det inget fel med, men proportionerna i hur man gör det är helt fel. Som alltid i krig är det de oskyldiga som blir lidande, alla dessa barn som växer upp i dessa förhållande lär sig inget annat än att hata och konflikten lever vidare, man håller liv i ”vi och dom” tanken. Jag tycker man borde lyssna mer på rabbinerna som säger att vi ska ta hand om varandra istället.
Bokanalys - skolarbete
Mänk
Bokanalys, Christina Jolsäter
Theodor Kallifatides De sju timmarna i paradiset (1998)
Kallifatides har skrivit många romaner, översatt en del och jobbat som lärare i praktisk filosofi och en hel del annat. Han kommer ursprungligen från Grekland och skriver i denna bok om en grekiskt man i Sverige vilket ger en syn på saker genom en invandrares perspektiv.
De sju timmarna i paradiset handlar främst om otrohet, men även andra relationer mellan människor så som makar, lärare/elev och vänner emellan. Huvudkaraktären är Basil 55, en grekisk medelålders man, gift och barnlös sedan flera år och hans två vänner. Alex 40, gift med Petra, Basils passion genom boken och Kurt 65, som av skuld lever med en kvinna han inte älskar. Dessa träffas sedan 20 år och spelar schack var vecka.
En kväll berättar Alex om hans frus affär och hela tillvaron förändras. En rad olika omständigheter leder till en passionerad kärleksaffär mellan Basil och Alex fru Petra. Kallifatides skriver om kärlek och passion på ett helt nytt sätt. Han ser på det ur de olika inblandades sidor och ifrågasätter de normer som gäller i samhället idag. Genom hans tankar och reflektioner upplever man död, passion, kärlek och väldigt många ”vardagsproblem” och hur olika kulturer skiljer sig åt.
Man kan i boken se tydliga tecken på socialisationens konsekvenser. Vad som anses vara rätt och fel blir tydligt när man talar om otrohet. Det är förbjudet att älska fler än en, det är förbjudet att åtrå din väns fru, men ändå är det så många som var dag går emot dessa regler, inte för man vill utan för man måste. Ett underbart citat ur boken är :
” Folk skulle finna det mera begripligt om jag hade dödat den jag älskade än att älska en till. Jag skulle få applåder om jag avstod från den ena av dem och jag hade helgonförklarats om jag avstod från dem båda. Det enda jag inte fick göra var det jag gjorde: älska dem båda två.”
Boken är full av små meningar och fraser som ger ljus åt skillnaderna mellan den svenska och den grekiska kulturen, men även likheterna. Basil jobbar som matematiklärare och när hans favorit elev Nalin blir mördad av sin familj får man följa med i Basils tankar kring detta fenomen, hur han kan förstå pappan som försöker mörka det hela och offra sin förståndshandikappade son för att få den riktiga mördaren, sin son, att vara kvar hos honom. Istället för att mista båda sina barn.
Relationerna och människornas öden är många men väldigt enkla att följa. Kallifatides skriver med en lätthet över sin text. Man sitter som på ett moln och allt bara kommer över en. Man kan känna igen sig i hans bok, bara genom att man är människa. Oavsett din ålder, kön eller plats i samhället kan denna bok ge dig något, det är jag övertygad om, alla är representerade. Jag fann den helt fantastisk och sträckläste den över en dag och kommer att fortsätta läsa hans böcker.
Bokanalys, Christina Jolsäter
Theodor Kallifatides De sju timmarna i paradiset (1998)
Kallifatides har skrivit många romaner, översatt en del och jobbat som lärare i praktisk filosofi och en hel del annat. Han kommer ursprungligen från Grekland och skriver i denna bok om en grekiskt man i Sverige vilket ger en syn på saker genom en invandrares perspektiv.
De sju timmarna i paradiset handlar främst om otrohet, men även andra relationer mellan människor så som makar, lärare/elev och vänner emellan. Huvudkaraktären är Basil 55, en grekisk medelålders man, gift och barnlös sedan flera år och hans två vänner. Alex 40, gift med Petra, Basils passion genom boken och Kurt 65, som av skuld lever med en kvinna han inte älskar. Dessa träffas sedan 20 år och spelar schack var vecka.
En kväll berättar Alex om hans frus affär och hela tillvaron förändras. En rad olika omständigheter leder till en passionerad kärleksaffär mellan Basil och Alex fru Petra. Kallifatides skriver om kärlek och passion på ett helt nytt sätt. Han ser på det ur de olika inblandades sidor och ifrågasätter de normer som gäller i samhället idag. Genom hans tankar och reflektioner upplever man död, passion, kärlek och väldigt många ”vardagsproblem” och hur olika kulturer skiljer sig åt.
Man kan i boken se tydliga tecken på socialisationens konsekvenser. Vad som anses vara rätt och fel blir tydligt när man talar om otrohet. Det är förbjudet att älska fler än en, det är förbjudet att åtrå din väns fru, men ändå är det så många som var dag går emot dessa regler, inte för man vill utan för man måste. Ett underbart citat ur boken är :
” Folk skulle finna det mera begripligt om jag hade dödat den jag älskade än att älska en till. Jag skulle få applåder om jag avstod från den ena av dem och jag hade helgonförklarats om jag avstod från dem båda. Det enda jag inte fick göra var det jag gjorde: älska dem båda två.”
Boken är full av små meningar och fraser som ger ljus åt skillnaderna mellan den svenska och den grekiska kulturen, men även likheterna. Basil jobbar som matematiklärare och när hans favorit elev Nalin blir mördad av sin familj får man följa med i Basils tankar kring detta fenomen, hur han kan förstå pappan som försöker mörka det hela och offra sin förståndshandikappade son för att få den riktiga mördaren, sin son, att vara kvar hos honom. Istället för att mista båda sina barn.
Relationerna och människornas öden är många men väldigt enkla att följa. Kallifatides skriver med en lätthet över sin text. Man sitter som på ett moln och allt bara kommer över en. Man kan känna igen sig i hans bok, bara genom att man är människa. Oavsett din ålder, kön eller plats i samhället kan denna bok ge dig något, det är jag övertygad om, alla är representerade. Jag fann den helt fantastisk och sträckläste den över en dag och kommer att fortsätta läsa hans böcker.
Meningen med livet- skolarbete
Filosofi
Meningen med livet och det perfekta samhället
Christina Jolsäter
Meningen med livet
Jag tror att meningen med livet är kärlek. Att kunna älska är det mest grundläggande tillsammans med att bli älskad.
Vi kan börja med Harald Ofstads Fem värden som i kort är:
att söka kunskap
att komma på vad som är etiskt korrekt och handla därefter
att skapa och uppleva det som har estetiskt värde
att uppnå psykiskt och fysiskt välbefinnande
att identifiera sig med sina medmänniskors ve och väl
1. För att söka kunskap måste man ha en vilja till detta, en längtan till kunskapen. Detta kan liknas med en form av kärlek. Kärlek till kunskap är inget nytt begrepp utan det har funnits sedan Sokrates och Platon,det är och har varit lika viktigt med kunskap oavsett tidsperiod. Alla människor söker kunskap, inte alltid akademisk men kunskap kan vara annat som hur man lagar mat, ett yrke eller hur man blir en bättre människa.
2. Vad som är etiskt korrekt är inte en generell eller allmän uppfattning utan är upp till var och en individ att ta ställning till. När man har hittat ”rätt”, man har hittat sin etik så kan man handla utefter denna och därmed få ett gott samvete och må bättre. Man skulle kunna säga att handla etiskt är gott för ens själ, alltså av kärlek till sig själv handlar man etiskt. Motsatsen är då att oetiskt handlande skapar ångest och dåligt samvete och detta mår vi dåligt av.
3. Det finns de som säger att vi människor måste ha skapande i våra liv, för att vi ska må bra måste vi skapa något. Det kan vara musik, måla tavlor, skriva dikter eller liknande. När vi kommer i kontakt med musik eller konst känner vi olika känslor, vi kan bli upprymda, vi kan bi nedstämda och vi kan uppfatta konst som något vackert och meningsfullt i vår vardag som vi ofta kan uppfattas som platt och grå. Man kan känna kärlek inför konst, musikstycken, tavlor, dikter eller annat estetiskt.
4.Något som är grundläggande för att vi ska kunna fungera i vårt samhälle är att vi har i det stora hela ett gott välbefinnande, psykiskt och fysiskt. Och passa in och delta i vårt samhälle är något vi vill, som flockdjur och som sociala individer, i olika stor utsträckning. Detta hör ihop med kärlek till sig själv. Om man älskar sig själv och sin omgivning vill man vara frisk och kunna delta i samhället. Man håller sig välmående om man rör på sig, ha ett bra socialt nätverk och ett stimulerande liv så detta går hand i hand. Hit kan även läggas att vi vill inte avvika från gällande normer i samhället vilka innebär ett visst välbefinnande då psykiskt och fysisk sjukdom kan medföra att man sticker ut över normen och då hamnar utanför gemenskapen.
5. Att kunna identifiera sig själv med sina medmänniskors ve och väl är att kunna uppskatta varandra, att kunna älska och bli älskad. När man förstår sina egna behov och andras kan man handla utifrån detta då sprida omtanke och omsorg, alltså kärlek till sina medmänniskor.
Sartre
Om vi ska koppla detta med Sartres tanke om meningen med livet som var att vi själva skapar vår mening här i livet genom våra handlingar så skulle man kunna säga att vi kan välja vad vi älskar och vem vi älskar och detta då blir vårt liv, eller att det vi älskar väljer vi att ha i vårt liv. Vi vill fylla våra liv med bra saker, saker vi känner kärlek inför vare sig det är människor eller saker eller ändamål.
Psykologerna
Dessa pratar ofta om våra grundläggande behov så som trygghet, uppskattning, kontakt, sex och kärlek. Alla dessa är mer eller mindre beroende av kärleken. Vi behöver andra människor för att få dessa behov tillfredsställda och därmed må bra. Alltså behöver vi kunna hantera kärlek. Kärlek till en respektive ger mig kärlek tillbaka, det ger mig trygghet och det ger mig kontakt och sex. Kärlek till mina vänner ger mig kärlek och trygghet och uppskattning o.s.v. Att vi alla har dessa grundläggande behov gör att kärlek är en generell mening med livet men vad vi älskar är det som skiljer oss åt.
Nu menar jag inte att kärlek är den enda meningen med livet, men att kärlek kan kopplas till det mesta som gör livet värt att leva. Det finns nog lika många svar på vad meningen med livet är som det finns människor i världen men jag tror att det som hade varit minsta gemensamma nämnare hade varit kärlek oavsett vem du frågat.
Det perfekta samhället
Här har jag valt att utgå ifrån Ekosofi (E) och grunderna inom denna filosofi. Den grundades av bl.a Arne Naess under 70talet och hör på vissa punkter lite till det socialistiska hållet. Arne Naess har hämtat inspiration från bl.a Spinoza som hävdade att allt i världen är beroende av vartannat, människor, djur och natur i en helhet.
Ekosofi är som det låter en filosofi som är starkt förknippat med naturen. Och det finns en grundläggande syn att vi människor hör ihop med naturen och djuren på ett närmre plan än vad vi tycks vara idag. E går så långt som att säga att naturen har ett egenvärde, mot vad vi tycks anse idag då vi ser naturen mer som något som finns för vår vinnings skull och utnyttjar till bristningsgränsen. E anser även att djur och människor är värda lika mycket, alltså att man inte ska döda något djur om man inte får döda människor. Men då hade det varit svårt att överleva så då kommer närhetsprincipen in. Denna innebär att vi känner närhet till de djur och människor som vi har just i vår närhet, dessa värnar vi mer om än de som finns längre ifrån oss. E rankar också allt levande efter en skala, där det finns med själ, förnuft, medvetande och biologiskt värde. Människan är i särställning vilket medför ett ansvar för naturen, att vi inte utsätter djur för onödigt lidande t.ex.
E menar att vi hör ihop med vårt samhälle och vår natur lika mycket och att vi har separerat oss från vår natur idag. Vi lever i ett samhälle med stor teknisk utveckling, allt bygger på materialism och vi utnyttjar djur och natur för vår bekvämlighet. E vill ha ett samhälle som är mer i kontakt med naturen, som låter naturen återhämta sig, alltså att vi slutar slösa med våra naturresurser. Man tror att en politik och en ekonomi baserad på ekologiska hållbara principer är det som fungerar bäst, för både natur och människor. Små samhällen är det som eftersträvas och motsättningen här är att det behövs globala åtgärder för att värna om miljön men skulle man leva så som E förespråkar från början hade vi inte hamnat i den sits vi sitter i idag och då hade vår natur mått bättre.
Hade vi haft denna filosofi för låt oss säga 100 år sedan är jag övertygad om att vi inte haft den miljöförstöring vi har idag, vi hade inte haft djurförsök i den utsträckning vi har idag och vi hade inte haft svält i nästan 1/3 av världen då de är för mer vegetarisk kost vilket skulle räcka till många fler än vad det gör idag då vi ger vårt spannmål till våra köttdjur. Hade vi levt i mindre samhällen hade våldet minskat då man blir mindre anonym i ett mindre samhälle. Brott är oftast ett ”storstadsproblem”. Utvecklingen under 1900 talet visar nu att naturen inte hunnit med och att vi måste göra något innan det är för sent. Jag tror att ett samhälle som fokuserat mer på naturen hade varit en lösning och en bra grund. Vi är beroende av naturen oavsett vad tycker så vi måste värna om den.
När det gäller oss människor tror jag vi mått bättre med en stark koppling till vår natur, många mår idag dåligt av vår snabba utveckling och många nya ”sjukdomar” som utbrändhet och barnfetma är reslutat av vårt samhälle. Vi behöver trappa ner, hitta tillbaka till vår natur och må bättre samtidigt.
måndag 9 november 2009
Panik....
Ja eller något... Kan man bli förbannad eller nåt. H är och jobbar. Han hade pratat med hans syster Åsa i telefon under kvällen och hon hade väl frågat om hur det gick för mig i skolan och vad jag skulle bli. Klassisk fråga... "Vad läser du till? Vad ska du bli?"
JAG VET INTE!!!!!
Vi hade en deal, jag o H. Jag skulle läsa in mitt gymnasium. Detta för att dels så vill jag ha möjlighet att byta jobb och dels så trodde jag att det skulle få mig att må bättre. Avbrott i vardagen som när jag började plugga var fyllde med depression, sorg och skit. H fattar inte detta alls men han gick med på det. Han är superekonomisk vilket är skitbra tycker jag. Han ville inte att vi skulle låna pengar och det är bra. Vi har klarat oss hur bra som helst så det var inga problem. I början. Han får för sig då och då att påpeka att jag faktiskt inte har någon inkomst, att han tjänar mer men inte har mer över, ja jag vet inte var han vill komma med detta men så känner han.
Hallo... jag går i skolan. Jag har ingen inkomst, vi var överens. Håll käft liksom. Det är inte rättvist att gnälla över något som man kommit överens om. Speciellt om detta inte stämmer. Och SPECIELLT inte för man har fått någon flipp och ringer hem och börjar tjafsa.
Sen på andra sidan vill han att jag ska plugga mer, bli något, tjäna mer pengar. Hur fan går detta ihop liksom???
Hur motiverad blir man att planera sin framtid om man känner att man inte ska plugga vidare?? Sånt här ger mig ångest, verkligen. Ska jag fundera på det eller lägga ner? Ska man satsa på något eller bara gå tillbaka till gamla beprövade jobbet och tjäna pengar bara för pengarnas skull??
Och vad faaan ska jag bli när jag blir stor????
JAG VET INTE!!!!!
Vi hade en deal, jag o H. Jag skulle läsa in mitt gymnasium. Detta för att dels så vill jag ha möjlighet att byta jobb och dels så trodde jag att det skulle få mig att må bättre. Avbrott i vardagen som när jag började plugga var fyllde med depression, sorg och skit. H fattar inte detta alls men han gick med på det. Han är superekonomisk vilket är skitbra tycker jag. Han ville inte att vi skulle låna pengar och det är bra. Vi har klarat oss hur bra som helst så det var inga problem. I början. Han får för sig då och då att påpeka att jag faktiskt inte har någon inkomst, att han tjänar mer men inte har mer över, ja jag vet inte var han vill komma med detta men så känner han.
Hallo... jag går i skolan. Jag har ingen inkomst, vi var överens. Håll käft liksom. Det är inte rättvist att gnälla över något som man kommit överens om. Speciellt om detta inte stämmer. Och SPECIELLT inte för man har fått någon flipp och ringer hem och börjar tjafsa.
Sen på andra sidan vill han att jag ska plugga mer, bli något, tjäna mer pengar. Hur fan går detta ihop liksom???
Hur motiverad blir man att planera sin framtid om man känner att man inte ska plugga vidare?? Sånt här ger mig ångest, verkligen. Ska jag fundera på det eller lägga ner? Ska man satsa på något eller bara gå tillbaka till gamla beprövade jobbet och tjäna pengar bara för pengarnas skull??
Och vad faaan ska jag bli när jag blir stor????
Old fart....:P
Måndag igen...bara jag som tycker tiden springer ifrån oss?? Snart jul..
Om någon har missat detta så fyllde jag år i helgen.. Ett år närmre 30 hihi.. Snart där.. Skojigt värre, äntligen.. ja eller nåt. Fredagen gick åt till att städa, plugga och flumma. Var en himla mysig dag, men var fan jag fick min energi ifrån det vette fan. Jag röjde överallt med min kära dammtrasa. Damm är min värsta fiende, det finns överallt. Och på mörka möbler syns det vääälidgt mycket.. Anton skulle till pappa... Vi skulle handla.. När vi väl lämnat honom pallade vi typ gå in i affären, köpa mjölk o en chipspåse och åka hem igen.. H hade jobbat till sent o ja jag har ju jagad dammet.
Så vi shoppade lite på lördagen istället. Hade lite folk här på kvällen. Mer eller mindre nyktra såna (ni vet själva vem ni är =)..)
Fick massa fina saker och hade en väldigt trevlig kväll. Skickade H med company någonstans och gick o la mig hyfsat tidigt. ^^ Man får ju göra så när man blivit gammal haha.. Men sen mådde jag också bra på söndagen till skillnad från vissa andra...hihih. Funderade på att åka till kyrkogården men det blev inte så.. Fortfarande lite motigt, men jobbar på det. Vi spenderade hela dagen i morgonrockar (H i sängen, med morgonrock på) och käkade massa jävla skräp.. Myssöndag. På kvällen kom Anton ner från Talha med suuupergoda piroger som hans mamma gjort, hon är så söt. Jag skulle kunna äta en hel plåt, så jag ska be henne om att visa mig hur hon gör dom =)
Nu har H nyss gått till jobb och jag har vilat middag. Jag brukar inte göra det men jag orkade inte lyssna på honom innan när han skulle maila något så jag gick in o la mig. Vips så sov jag och drömde om diamantringar o grejs.. Mysigt tills man vaknade.. Av att H springer omkring som en höna o letar efter sina saker.. Som alltid.. Tankspridda människor är rena döden att leva med..bara så ni vet.. Finns t o m en bok om det, fick den av svärmor förra året.. Prisvärd antagligen =)
Min kära kusin Kim räddade min jul..eller ja hur man nu ser på det...hihi. Han gick med på att passa våra katter under julhelgen. Annars hade jag snällt fått sitta här hemma och uggla allena.. Nu bär det istället av till Etuna. (Note to self : VINTERKLÄDER) Clyde verkar ha gått i ide, redan.. Så han slipper ge honom mat..Tror det var en fördel, iaf om man frågade Carina =)
Om någon har missat detta så fyllde jag år i helgen.. Ett år närmre 30 hihi.. Snart där.. Skojigt värre, äntligen.. ja eller nåt. Fredagen gick åt till att städa, plugga och flumma. Var en himla mysig dag, men var fan jag fick min energi ifrån det vette fan. Jag röjde överallt med min kära dammtrasa. Damm är min värsta fiende, det finns överallt. Och på mörka möbler syns det vääälidgt mycket.. Anton skulle till pappa... Vi skulle handla.. När vi väl lämnat honom pallade vi typ gå in i affären, köpa mjölk o en chipspåse och åka hem igen.. H hade jobbat till sent o ja jag har ju jagad dammet.
Så vi shoppade lite på lördagen istället. Hade lite folk här på kvällen. Mer eller mindre nyktra såna (ni vet själva vem ni är =)..)
Fick massa fina saker och hade en väldigt trevlig kväll. Skickade H med company någonstans och gick o la mig hyfsat tidigt. ^^ Man får ju göra så när man blivit gammal haha.. Men sen mådde jag också bra på söndagen till skillnad från vissa andra...hihih. Funderade på att åka till kyrkogården men det blev inte så.. Fortfarande lite motigt, men jobbar på det. Vi spenderade hela dagen i morgonrockar (H i sängen, med morgonrock på) och käkade massa jävla skräp.. Myssöndag. På kvällen kom Anton ner från Talha med suuupergoda piroger som hans mamma gjort, hon är så söt. Jag skulle kunna äta en hel plåt, så jag ska be henne om att visa mig hur hon gör dom =)
Nu har H nyss gått till jobb och jag har vilat middag. Jag brukar inte göra det men jag orkade inte lyssna på honom innan när han skulle maila något så jag gick in o la mig. Vips så sov jag och drömde om diamantringar o grejs.. Mysigt tills man vaknade.. Av att H springer omkring som en höna o letar efter sina saker.. Som alltid.. Tankspridda människor är rena döden att leva med..bara så ni vet.. Finns t o m en bok om det, fick den av svärmor förra året.. Prisvärd antagligen =)
Min kära kusin Kim räddade min jul..eller ja hur man nu ser på det...hihi. Han gick med på att passa våra katter under julhelgen. Annars hade jag snällt fått sitta här hemma och uggla allena.. Nu bär det istället av till Etuna. (Note to self : VINTERKLÄDER) Clyde verkar ha gått i ide, redan.. Så han slipper ge honom mat..Tror det var en fördel, iaf om man frågade Carina =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)