Skitsnack...

Jag satt en dag ( i rent undersökande syfte) och klickade på den där knappen där uppe där det står nästa blogg på. Har ni provat? Alltså gör inte det..hahah. Inte för min blogg är skojig på något vis men va fan.. Alla bloggar om sina barn. Alltså verkligen bara om sina barn. Typ 3/4 bloggar var om någons unge.. Så jävla drygt.. Mamma hit o mamma dit. Jag förstår inte det konceptet. När tjejer får barn så blir dom bara mammor.. Barnen är små under som man ska avguda och sätta på en pedistal.
Missförstå mig inte. Jag älskar Anton över allt annat. men det är så självklart för mig att jag inte behöver basunera ut det var dag, överallt. Och så jävla intresserade är vi andra inte av era barn och vad era barn gör. Det tror jag folk förstår men liksom undviker att tänka på. Deras lilla mirakel är ju sååå speciellt... ZZZzzzzZZZzzzz

Såå vad mer kan vi kräka på när vi ändå håller på =)Jag kan ju berätta att jag är rätt olycklig, av olika anledningar men n är iaf att vårt hus ska renoveras. Tydligen är det dags att byta ut murbruket mellan teglet. Så vecka 2 plastas vårt hus in, och ska så förbli i typ 15 veckor. Under desa veckor ska dom slå bort murbruket och sätta upp nytt. Jag som har valt att då plugga heltid på distans fick en lite snäll uppmaning om att tejpa in mina fönster, ta bort allt i fönsterkarmen (har du varit här så vet du att jag utnyttjar den platsen rätt friskt) då allt där kan skakas bort (!!!!) och köpa mig öronproppar.. Den enda ljuskällan är då balkongen.. Fatta att jag inte alls känner för att julpyna, jag kommer fan vara inslagen själv som ett jävla paket ju. Det enda som skulle kunna vara det minsta lilla positivt ( o inte på hästlängder väger upp det hela) är att det är en hel drös med pojkar som kommer springa här. Men ja va fan hjälper det mig.

Hihi imorgon ska jag försöka med årets kup..:P jag ska försöka få med mig H och simma.. Det du.. Lyckas jag med det så kan jag allt..hihi. Han är sån att han tycker allt är så jävla lätt, så nu tycker jag han ska upp till bevis. Han ska fan få simma den lilla räkan...^^ Hade varit skoj att ta foto på det som bevis men tror inte man får det där inne..hahha..

Nu väntar min psykologibok på mig, prov på måndag..suck..

Zzzz

Och så vaknade jag 4..och kunde inte somna..kunde inte somna..kunde inte somna...

Nätterna är de värsta.. Mina drömmar är helt sjuka..ologiska och ibland helt fantastiska.
Mina tankar skenar helt..dom störtar över kanten till dårskap.. Ibland gråter man och ibland skrattar man.. Dårar som skrattar är som elaka clowner..

Som jag alltid säger..
Man ska inte lita på sina nattliga tankar...

Disease of the mind

Diskuterade frågan om varför så många svenskar (skandinaver) är deprimerade och varför så många är självmordsbenägna. Är inte säker på vad för svar jag fick men en tanke var att våra liv är tomma. Vi har inget att leva för. Vi lever ensamma. Jag vet inte om jag kan hålla med om det. Visst behöver vi andra människor för att må bra men jag tror inte man måste leva i en tvåsamhet. Inte livet ut. Jag tror man kan ha perioder då man är lyckligare själv, när man kommer på vem man är. För vem man är förändras, genom hela livet ändras vi. Vi formas av våra relationer, våra upplevelser och vår miljö.

En annan tanke var att det var dom svaga som blev deprimerade. Att egentligen var det bara hur vi hanterade våra motgångar, vilka svårigheter vi kapitulerade för som styrde. Om man bara ryckt upp sig och inte gett upp så hade man klarat det, man hade inte kommit till den punkten utan återvändo. Jag förstår hur folk kan anse det vara så. Man får ofta höra just dom orden. Ryck upp dig, ta tag i det, gör något åt det, så farligt är det inte, livet går vidare. Kanske är det min oförmåga att "laga" mig själv som gör mig svag. Men hur svag är jag när jag var dag kämpar för att fungera, för att fixa mig själv? Hur mycket kraft behövs det för alla "lyckliga" att leva? Vad är det som gör er så starka? Leva livet som lycklig är det lätta ju, inget svårt med det.
Jag vet att H har just den inställningen. Han kan inte för sitt liv förstå hur man kan må dåligt, psykiskt. Och det är på gott och på ont. Han tvingar mig att ta tag i mycket, att fungera så gått det går, utan honom hade jag gått under för längesen. Men samtidigt spär han på känslan av värdelöshet, genom att inte acceptera och respektera något han inte förstår. Och eftersom han inte förstår mig kan han inte hjälpa mig.

Tanken om de svaga och de starka var hämtad från djuren. Och ja i naturen är det så, den starkas överlevnad. Men vi är inte djur, om man ser till vår hjärna och vårt sociala liv där depression är mest påtagligt. Även om man ser till det som folk påstår ger dom mest livsglöd av allt, religion. Där står vi över djuren, vi är bättre, vi har ett medvetande och ett ansvar. Att man känner efter kan inte betyda att man är svag, måste vara lättare att förtränga, inte känna efter och sen ruta in sitt liv därefter. Att våga känna efter och erkänna att man inte mår bra måste vara starkare gjort. Speciellt i en värld fylld med människor som står och tittar på och säger åt dig att rycka upp dig och sluta tycka synd om dig själv.

Men åter till det där med att fungera.
Jag är inte olycklig jämt, inte heller lycklig jämt. Jag är som alla andra, jag kan vara både ock. Det jag inte kan är fungera. Mitt problem är inte vad som gör mig lycklig i livet, att jag inte hittat lycka. Jag har mycket lycka i mitt liv. Mitt problem är att jag inte fungerar. Jag vet helt ärligt inte vad det är som gör att jag inte fungerar och jag vet inte om jag vill spekulera i det heller.
Jag vet inte vad det är som gör att jag känner så djup ångest att den förlamar mig, får mig att tro jag ska dö, fått mig att vilja dö. Jag vet inte varför jag känner sorg så starkt att jag kan gråta i timmar utan att den lättar. Jag vet inte vad det är som gör att jag stänger in mig i mig själv, både fysiskt och psykiskt. Jag bara är sån, just nu, här och nu. Kanske är det för jag är svag, kanske är det för min hjärna gör saker jag inte kan styra, kanske är det för det är en del av min personlighet, jag vet inte.

Men det jag vet är att hade jag kunnat rycka upp mig och bara fungera och vara glad och må bra hade jag gjort det, direkt i detta ögonblick.

Ångest

Helt sjuukt..har fan aldrig haft sån här ångest över ett jävla föredrag.. som jag till på köpet kan, utan och innan, man kan fråga va fan som helst o jag kan svara på det. Och ändå vill jag helst gå o hänga mig i en garderob..

Hata, hata haaaata...

jag har t o m bilder, nördiga lappar med stödord..hela jävla kitet..haha..

Nej fan får nog gå o sova...eller nåt...

Fooocus....

Vad är det liksom?? Jag mest flummar omkring. Med andra ord jag hittar inte mitt flow. Flow infinner sig när man får en utmaning som är lagom svår, lagom intressant men inte för lätt och tråkig. Vad som är felet idag vet jag inte, men något flow hittar jag inte. Sitter och ska sammanställa en muntlig redovisning om Muren på Västbanken. Av någon anledning finner jag konflikten mellan Israel och Palestina väldigt intressant. Jag har haft den som fördjupning många gånger i olika ämnen och ändå så finns det bara mer och mer. (ändå hittar jag inga bra bilder, skit är det..^^)

Idag fyller lilla Camilla år. Tror hon mår ungefär lagom hallon idag..^^ Vi hade en väldigt trevlig kväll hos henne igår. Mycket trevligt folk, god dricka (Utom den där hostmedicinsskiten..varför fördärvar man Baileys med sambuca???) lika skoj som alltid. Börjar dock sakna Gina lite.. Hon får verkligen så till att dyka upp liiite oftare..^^

Idag är en typisk söndag, kallt ute, grått överallt. Regnar lite då och då. Man vill bara gå omkring hemma i myskläderna, dricka te (läs treo, ej bakfylla, meeeens) och njuta av att vara lite ledig och få finnas till. Måste försöka hitta flowet..snart...

puss