Jag kan känna mig stark..säker..lugn. Men någonstans där under ligger alltid min osäkerhet och väser i mitt öra. Det krävas inte mycket för att väcka den till liv.
Vi har alla våra olika masker vi bär, varför är det så svårt att ta av dom?
Ibland avskyr jag att min hjärna styr av sig själv, ibland är det ganska skönt med autopiloten.
Man blir väl aldrig nöjd....^^
För min del måste jag våga....jag måste våga misslyckas.. För hur farligt är det egentligen??
Jag har ju allt att vinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar