För er som inte vet vad en leprecon är titta här.
Idag..och vissa andra dagar..känns det som att jag har en sån liten grön sak inne i mitt huvud. Där sitter han i en stubbe med en stor öl och trycker på alla knappar han bara kan med sin käpp och skrattar hysteriskt åt mig. Han är en illmarig liten gubbe som jag kan både älska och hata. Idag är han nog inget av det när jag tänker efter. Jag är så kluven, på och av, in och ut, upp och ner. Känns som det ska hända något. Jag har den där känslan av att man väntar. Man vet att något ska komma och man nästan håller andan av spänning och förväntan..men det kommer inget. Någon pausade..tryckte av..stannade upp. Klimax uteblev. jag vet att jag inte är helt mig själv i mina tankar just nu. Men någonstans är det ju en del av mig. Någon liten del av mig är så här. Inte hela men lite.
Min lilla leprecon är mitt bästa sällskap just nu. Fått en liten kris, känner mig fruktansvärt ensam. Inte på den fysiska planen, jag är sällan ensam liksom.. Men den mentala. Jag tror nästan jag får säga som D... "Jag tror jag behöver gå o prata med någon..snyft..snyft.." Jag har alltid tyckt att sånt fixar jag själv. Jag brukar göra det. Brukade.
Allt är så annorlunda. Ibland undrar jag om jag alltid varit så här, det känns inte så. Känns som jag förändrats, en hel del. men jag vet inte när, eller från vad, eller ens till vad. Jag har tappt bort det som är jag. Vet inte vad som är jag längre. Som ett stort pussel utan bild på. Jag har svårt att fatta beslut, jag är likgiltig och jag försöker hålla uppe en fasad för mig själv.
Har du känt så att du vill ha en paus från livet? Kunna ta en time-out och sitta bredvid och se på alla människor springa omkring? Det vill jag. Jag vill kunna sitta på ett moln och bara titta ner. Skratta åt er som trillar och gråta med er som lider, utan att själv behöva eller kunna känna det.
Förbannade jävla leprecon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar