Dagen 69

Fucking jävla skiiit dag. Finner inte ens nog med svordomar för att få fram vilken skitdag jag har haft. Ångest. Säger det allt. Fattar inte det. Min hjärna funkar inte, jag mår skit, kan inte ens få mina egna tankar att bli logiska. Logik är eftersträvat. Inget funkar, allt blir skit, jag är arg, irriterad men främst ledsen.
Jag vill gråta, kaskadgråta, floder. Men det går inte. Inget kommer, inget händer. Jag vill men inte fan bryr sig tårkanalerna om det. Inte det minsta.
Hade jag kunnat hade jag nog inte slutat. Allt blir bara...så fel.
Jag borde veta bättre, jag gör så jämt. Samma skit, var gång. Varför lär jag mig inte?

Jag vill inte vara sån, tro mig, jag vill inte. Det bara blir så. Jag vill skrika massa, men inget kommer. Orden bara försvinner ur huvudet ut i någon dimma. Jag famlar och är helt bortkommen.
Denna jävla ångest. Jag är som ett jävla dampbarn (No offence) som inte kan ta hand om mig själv.

Jag förstår.. Om inte jag står ut med mig själv, hur fan ska du någon annan göra det??

Det finns ett ord som ekar i mitt huvud.. Ett ord jag avskyr och hatar över allt annat.. Jag tänker inte ens nämna det.. Men ändå... det ekar ändå..om och om igen..

Hade jag kunnat hade jag i denna stund gått och lagt mig och vaknat imorgon, till en ny dag med nya chanser.. men hur många chanser får man, egentligen?

Fuck this....