Meningen med livet- skolarbete

Filosofi

Meningen med livet och det perfekta samhället

Christina Jolsäter

Meningen med livet

Jag tror att meningen med livet är kärlek. Att kunna älska är det mest grundläggande tillsammans med att bli älskad.

Vi kan börja med Harald Ofstads Fem värden som i kort är:

1. att söka kunskap

2. att komma på vad som är etiskt korrekt och handla därefter

3. att skapa och uppleva det som har estetiskt värde

4. att uppnå psykiskt och fysiskt välbefinnande

5. att identifiera sig med sina medmänniskors ve och väl

1. För att söka kunskap måste man ha en vilja till detta, en längtan till kunskapen. Detta kan liknas med en form av kärlek. Kärlek till kunskap är inget nytt begrepp utan det har funnits sedan Sokrates och Platon,det är och har varit lika viktigt med kunskap oavsett tidsperiod. Alla människor söker kunskap, inte alltid akademisk men kunskap kan vara annat som hur man lagar mat, ett yrke eller hur man blir en bättre människa.

2. Vad som är etiskt korrekt är inte en generell eller allmän uppfattning utan är upp till var och en individ att ta ställning till. När man har hittat ”rätt”, man har hittat sin etik så kan man handla utefter denna och därmed få ett gott samvete och må bättre. Man skulle kunna säga att handla etiskt är gott för ens själ, alltså av kärlek till sig själv handlar man etiskt. Motsatsen är då att oetiskt handlande skapar ångest och dåligt samvete och detta mår vi dåligt av.

3. Det finns de som säger att vi människor måste ha skapande i våra liv, för att vi ska må bra måste vi skapa något. Det kan vara musik, måla tavlor, skriva dikter eller liknande. När vi kommer i kontakt med musik eller konst känner vi olika känslor, vi kan bli upprymda, vi kan bi nedstämda och vi kan uppfatta konst som något vackert och meningsfullt i vår vardag som vi ofta kan uppfattas som platt och grå. Man kan känna kärlek inför konst, musikstycken, tavlor, dikter eller annat estetiskt.

4.Något som är grundläggande för att vi ska kunna fungera i vårt samhälle är att vi har i det stora hela ett gott välbefinnande, psykiskt och fysiskt. Och passa in och delta i vårt samhälle är något vi vill, som flockdjur och som sociala individer, i olika stor utsträckning. Detta hör ihop med kärlek till sig själv. Om man älskar sig själv och sin omgivning vill man vara frisk och kunna delta i samhället. Man håller sig välmående om man rör på sig, ha ett bra socialt nätverk och ett stimulerande liv så detta går hand i hand. Hit kan även läggas att vi vill inte avvika från gällande normer i samhället vilka innebär ett visst välbefinnande då psykiskt och fysisk sjukdom kan medföra att man sticker ut över normen och då hamnar utanför gemenskapen.

5. Att kunna identifiera sig själv med sina medmänniskors ve och väl är att kunna uppskatta varandra, att kunna älska och bli älskad. När man förstår sina egna behov och andras kan man handla utifrån detta då sprida omtanke och omsorg, alltså kärlek till sina medmänniskor.

Sartre

Om vi ska koppla detta med Sartres tanke om meningen med livet som var att vi själva skapar vår mening här i livet genom våra handlingar så skulle man kunna säga att vi kan välja vad vi älskar och vem vi älskar och detta då blir vårt liv, eller att det vi älskar väljer vi att ha i vårt liv. Vi vill fylla våra liv med bra saker, saker vi känner kärlek inför vare sig det är människor eller saker eller ändamål.

Psykologerna

Dessa pratar ofta om våra grundläggande behov så som trygghet, uppskattning, kontakt, sex och kärlek. Alla dessa är mer eller mindre beroende av kärleken. Vi behöver andra människor för att få dessa behov tillfredsställda och därmed må bra. Alltså behöver vi kunna hantera kärlek. Kärlek till en respektive ger mig kärlek tillbaka, det ger mig trygghet och det ger mig kontakt och sex. Kärlek till mina vänner ger mig kärlek och trygghet och uppskattning o.s.v. Att vi alla har dessa grundläggande behov gör att kärlek är en generell mening med livet men vad vi älskar är det som skiljer oss åt.

Nu menar jag inte att kärlek är den enda meningen med livet, men att kärlek kan kopplas till det mesta som gör livet värt att leva. Det finns nog lika många svar på vad meningen med livet är som det finns människor i världen men jag tror att det som hade varit minsta gemensamma nämnare hade varit kärlek oavsett vem du frågat.

Det perfekta samhället

Här har jag valt att utgå ifrån Ekosofi (E) och grunderna inom denna filosofi. Den grundades av bl.a Arne Naess under 70talet och hör på vissa punkter lite till det socialistiska hållet. Arne Naess har hämtat inspiration från bl.a Spinoza som hävdade att allt i världen är beroende av vartannat, människor, djur och natur i en helhet.

Ekosofi är som det låter en filosofi som är starkt förknippat med naturen. Och det finns en grundläggande syn att vi människor hör ihop med naturen och djuren på ett närmre plan än vad vi tycks vara idag. E går så långt som att säga att naturen har ett egenvärde, mot vad vi tycks anse idag då vi ser naturen mer som något som finns för vår vinnings skull och utnyttjar till bristningsgränsen. E anser även att djur och människor är värda lika mycket, alltså att man inte ska döda något djur om man inte får döda människor. Men då hade det varit svårt att överleva så då kommer närhetsprincipen in. Denna innebär att vi känner närhet till de djur och människor som vi har just i vår närhet, dessa värnar vi mer om än de som finns längre ifrån oss. E rankar också allt levande efter en skala, där det finns med själ, förnuft, medvetande och biologiskt värde. Människan är i särställning vilket medför ett ansvar för naturen, att vi inte utsätter djur för onödigt lidande t.ex.

E menar att vi hör ihop med vårt samhälle och vår natur lika mycket och att vi har separerat oss från vår natur idag. Vi lever i ett samhälle med stor teknisk utveckling, allt bygger på materialism och vi utnyttjar djur och natur för vår bekvämlighet. E vill ha ett samhälle som är mer i kontakt med naturen, som låter naturen återhämta sig, alltså att vi slutar slösa med våra naturresurser. Man tror att en politik och en ekonomi baserad på ekologiska hållbara principer är det som fungerar bäst, för både natur och människor. Små samhällen är det som eftersträvas och motsättningen här är att det behövs globala åtgärder för att värna om miljön men skulle man leva så som E förespråkar från början hade vi inte hamnat i den sits vi sitter i idag och då hade vår natur mått bättre.

Hade vi haft denna filosofi för låt oss säga 100 år sedan är jag övertygad om att vi inte haft den miljöförstöring vi har idag, vi hade inte haft djurförsök i den utsträckning vi har idag och vi hade inte haft svält i nästan 1/3 av världen då de är för mer vegetarisk kost vilket skulle räcka till många fler än vad det gör idag då vi ger vårt spannmål till våra köttdjur. Hade vi levt i mindre samhällen hade våldet minskat då man blir mindre anonym i ett mindre samhälle. Brott är oftast ett ”storstadsproblem”. Utvecklingen under 1900 talet visar nu att naturen inte hunnit med och att vi måste göra något innan det är för sent. Jag tror att ett samhälle som fokuserat mer på naturen hade varit en lösning och en bra grund. Vi är beroende av naturen oavsett vad tycker så vi måste värna om den.

När det gäller oss människor tror jag vi mått bättre med en stark koppling till vår natur, många mår idag dåligt av vår snabba utveckling och många nya ”sjukdomar” som utbrändhet och barnfetma är reslutat av vårt samhälle. Vi behöver trappa ner, hitta tillbaka till vår natur och må bättre samtidigt.