I just wanna screeeeeeeeam.... Känner du igen dig? Man vill ta något hårt och kasta, man vill höra något brytas av, smulas sönder, explodera...nååågot. Bara det går sönder och ens jävla misär kan lättas i det destruktiva.
Så känner jag.. O nej det är inte pms. Även om jag faktiskt kan hålla med om att pms kan fitta till det mesta men inte nu. Det är inget nytt, inget temporärt, utan det är något som maler... Har känt det ett tag men har förträngt det.
Kanske är det bara årstiden..men jag tror inte det.
Vissa dagar tror jag att jag hade mått bättre av att lämna ut mig helt.. Bestämma mig för något, berätta om det, ta dö på undanflykterna och ursäkterna. Jag vet att det hade fungerat, ett tag.
I´m such a good liar..
Det finns alltid genvägar.. Varför plåga sig själv under lång tid när man kan plåga sig själv under kort tid..? Kan alla andra så borde ju jag kunna, eller hur? Hs kommentar är ju fan priceless... "Dom som gjort så blev fan helt koko i huvudet. Du kommer vilja lämna mig då." Man kanske ska jobba lite då, man kanske ska engagera sig lite. Man ska inte ta saker för givet, det är livsfarligt.
Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta. jag vet ibland inte om jag gör det rätta, det som är bra eller om jag bara är dum som inte bara skiter i det och tar genvägen.
Är det för man inte vill bli en sån person? Man strävar efter att vara stark, gedigen, ha en stark vilja? Dessa är ju alla ärbara egenskaper som man bör ha eller hur? Jag menar vem vill vara svag och hjälplös och bara följa strömmen, vart de nu bär. Man kanske ska vara det med, ibland, iaf kunna vara det då och då. Jag önskar jag kunde det ibland, och vid dom stunderna önskar jag att du kunde låta mig vara sån, hjälpa mig vara sån och finns där. Och samtidigt bara hålla käft en stund.
Apa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar