Dagen 144

Jag trodde jag var smart...hihih..men icke... igår fick jag ett infall och tänkte att jag ville ha lite volym i mitt annars ganska platta livlösa hår. Så jag gjorde små knorrar i håret efter jag duschat igår, nålade dom och satte en sjal om.. So far soo good. Jag hade i lite mousse o spray vilket oftast behövs för att mitt hår ska få någon som helst form. Detta vet jag idag är heeelt fel taktik.. :D
Jag vaknade och skulle då få min fiiina volym med små söta kryllor. Jag fick FITTHÅR..hahah..

Så idag har jag gått runt som en fitta.. I så många olika meningar det bara går faktiskt, men den mest uppenbara är håret..på huvudet.. Sprayen som annars knappt håller mitt hår på plats var steeeenhård. Håret blev bara frissigt. Så vad har vi lärt oss? Att INTE spraya knorrar.

Yeaaah that's me babe...

Något annat otroligt som hänt är att jag i veckan fick tillbaka en av mina uppgifter från läraren UTAN komplement kommentarer. Jag var klar, på första försöket. Helt jävla sjukt.. I vanliga fall finns det alltid, du har missat bllablablaa..bla blllaaa bla...typ. Jag blev nästan rädd och nervös. man måste läsa sånt ett par gånger för det ska sjunka in.. (Kan meddela att allt var back to normal med uppgiften efter hihi)

Har ni sett att dom visar Beverly Hills 90210 igen på fyran? Hahahah gud jag känner mig som 11 igen. Tror iaf jag var något sånt när dom körde den första gången.. Det är verkligen någon form av hatkärlek jag känner för det programmet... Jag menar lite komiskt är det ju ändå att dom ska gå i High school är är typ 40, överdrift men inte så stor.

Om ni inte ser vem detta är så är detta H...

Han ser ut så vaaar gång vi ska gå ut, och faktiskt om han själv med ska gå ut, genom dörren här hemma. Och då är det inte för jag är så satans snygg...hihihi (just had to)

Nej det är för han är så förbannat tankspridd. Var dag letar han efter nycklar, kort, telefoner, mössor, plånbok, tröjor, strumpor..you name it.. jag går upp på morgonen, äter, duschar, tar på mig, sminkar mig, packar min väska...de där vanliga. Och jag är klar innan honom.. VAR DAG. Och då går han i princip upp och tar på sig vad som finns. Så där står jag i hallen och trampar för han letar efter sina grejer. Någon gång har han ringt, halvvägs till Göteborg och frågat om någon nyckel som hängt i hallen här hemma, eller plånbok som legat i bilen, badrummet, hallen, köket, extrarummet. Han har kört över sin mobil med lastbilen. Han har som idag, tappat portnyckeln.
Visst..i början kan det där vara en söt liten egenskap så där.. Kanske.. Men efter några år blir det lite drygt. Och efter 8 år är man fan trött på det.
Det värsta är att på någon jävla vänster så blir det alltid MITT FEL.. "Var har du lagt mina nycklar?" "Var har du lagt min plånbok?" Som jag skulle få ut något av att stå där och vääänta..

Nu ska jag laga mat.... så det sååå